Rörelseglädje

Posted on

Att jag gillar att röra på mig och vara utomhus kanske ni har märkt. Visst, kanske inte i alla väder, men om det inte stormar och spöregnar är jag gärna ute och rör på mig. Frisk luft gör alltid gott! Får jag dessutom med Noah ut på någonting är det ju bara hemåt. Han har varit så trött sedan skolstarten, ibland riktigt hängig på eftermiddagarna och inte velat hitta på så mycket. Men häromkvällen föreslog jag att vi skulle testa motorikparken i Norrnäs och det var verkligen roligt för både barn och vuxen.

Vi klättrade, balanserade och lekte. Och det var inte alltid så lätt som man kunde tro, vissa av banorna klarade jag inte av hur jag än försökte. Mera övning alltså….

Motorikparken var väl värd ett besök, många olika banor att pröva på, fin natur och frisk luft. Att den dessutom ligger i min barndomsby är ytterligare en bonus!


God Morgon måndag! 

Posted on

Ny dag, ny vecka och nya möjligheter! 

Vi har haft en innesittar-helg då Noah varit krasslig. Halsont och stegring och riktigt slö har han varit. Men igår eftermiddag började han piggna till och orkade busa lite igen. Hans hals är fortfarande lite tjock men humöret var det inget fel på idag. 


Så här fint var det vid villan för någon vecka sedan. Nu är det bara grått, vått och eländigt ute. 


Äntligen!

Posted on

Äntligen har jag kommit igång med min träning igen. Det blev en ofrivillig paus på en månad då mina fötter inte gick att stänga in i ett par skor. Men nu är de på bättringsvägen (eller de börjar vara så gott som läkta) så nu kör jag igen. Var på ett Bodypump pass i förra vecka och i tisdags snörade jag på mina Nike och tog en joggingtur! Som jag har väntat och längtat!

Jag mår inte bra när jag inte kan röra på mig! Mitt psykiska välbefinnande kräver träning. Jag tömmer mina tankar och får utlopp för diverse aggressioner under ett träningspass. Efteråt mår knopp och kropp så mycket bättre!


Njulla

Posted on

Förra veckans torsdag och fredag var Linn med klassen på fjällvandring till Njulla i Abisko nationalpark. Och jag måste ju bara visa de fina fotografier hon tog från den vandringen. Underbar natur där uppe…. Väntar på att själv kunna göra samma klättring som hon gjorde.

Sedan ska ni få se en bild av själva berget Njulla så har ni en liten aning om hur högt de klättrade. Dock är det väldigt svårt att få det att fastna på bild, på samma sätt som det ser ut i verkligeheten. Men vi gör ett försök…

Ser ni forsen som rinner nerför berget? Där bredvid klättrade de upp, heela vägen upp. Uppe på berget syns en liten svart uppbuktning, det är en av STF’s fjällstugor. Där kan man proviantera och äta mat.


Skavanker

Posted on

Känsliga läsare varnas!

Denna gång ville inte mina tånaglar helna riktigt på egen hand. I fredags fick jag åka till HVC och ha läkare att ta hål på naglarna för att lätta på trycket. Var otroligt nervös och jätterädd att det skulle göra ont, men det gick över förväntan. Ännu sipprar det blod från naglarna, men de gör inte alls lika ont längre. Ska försöka sitta ofta med fötterna i högläge + ispåse på ibland. Skor gör fortfarande ont att ha på men även det har blivit lite bättre. Jag har semester nu denna vecka så jag hoppas att det ger med sig helt under tiden.

Och på tal om en ledig vecka… naturligtvis prickar jag även in höstens första flunssa nu. Försökte mota Olle i grind med ingefärashots, Finrexin och c-vitaminer men det var tydligen envisa baciller denna gång. Även Noah är drabbad och är hemma med mig idag. Hoppas att det ger med sig fort!


Halvmaraton

Posted on

Jag gjorde det!!! Jag har sprungit mitt livs första halvmaraton! Ingen super tid men jag är nöjd. Min kropp klarade av det, 21 kilometer!

Anmälde mig i våras och tänkte att jag skulle hinna träna ordentligt över sommaren. Men inget blir ju som man planerar och någon dunderträning blev aldrig av. Jag skulle börja träna på längre distanser när jag fick semester men då blev jag ordentligt förkyld och måste hålla träningspaus i flera veckor. Sedan blev det jobb och Kiruna och allt möjligt och mitt i allt var det 2.9 och dags för halvmaraton.

Ett stort tack till Malin som jag fick övertalad att komma med, hade hon inte varit på plats med mig i lördags hade jag nog troligen backat ur pga att jag var så nervös!

Lätt var det inte, fötter som svullnade upp, stortånaglar som blev blå och en ihärdig kramp i vaderna, men jag genomförde! Och att jag nu haltat i två dagar spelar ingen roll, det var det så värt!

Sedan hade jag också världens bästa hejarklack som hejade på mig och gav mig kraft och energi att fortsätta.


Midnattssolstigen

Posted on

En av de sista kvällarna i Kiruna fick jag med mig min äkta make som sällskap för att promenera Midnattssolstigen. Den startar vid Camp Ripan och går sedan 4,5 km över Luossavaara. Som info om den står att den är måttligt krävande och att det går att cykla vissa delar av stigen. Hur svårt kunde det vara? tänkte vi och promenerade iväg. Men vi kom ganska snabbt fram till att måttligt krävande var lite mer krävande än vad vi trodde.

Först gick det mest nerför och sedan gick det bara uppåt. Utsikten var dock underbar trots att det spöregnade och blåste största delen av vårt vandrande.

Måste beundra Kaj som inte hade med några träningskläder utan vandrade i jeans och sneakers. Jag hade gummitossor på fötterna och det var inte heller optimalt. Men… man tager vad man haver.

Här är vi högst upp, 692 meter över havet! Kändes rätt så bra när vi äntligen var där kan jag säga. Trots att detta inte var någon lång vandring, men som sagt, största delen av tiden gick brant uppför. Nu ska det bara planeras inför mera vandringar, men det blir väl först till våren/sommaren. Kan tänka mig att set så småningom fryser på där uppe i norr…



Stöd

Posted on

Min nya tränings t-shirt. ”Med motion mot  cancer”. Stöder gärna cancerföreningen då jag vet vilket viktigt arbete de gör. 

Körde Tabata på gymmet igår kväll. Ett år sedan senast. Det gick riktigt bra förutom att jag fick lämna bort hoppen. Men det visste jag ju att det inte skulle gå att hoppa. Kroppen är härligt mör idag! 

21:a december. Lite fixas kvar idag. Annars får det bli jul


Ombyte förnöjer

Posted on

Min fot är fortfarande inte i skick sedan stukningen i maj. Den håller ganska bra på jobbet tack vare nya arbetsskor men någon extra promenad eller ett löppass funkar inte. Och jag måste få träna, annars mår jag inte bra…. så det blev att försöka bli vän med gymmet och lite viktlyftning. 

Döm om min förvåning då gymmet och jag faktiskt kommer överens. Visst, jag saknar löpningen massor, men gymmet blir bättre och bättre för varje gång jag är där. Vilken tur att det finns olika former av träning!